Vi har mer och mer kommit att intresserat oss för musik och städer. Man kommer åt en speciell “ton” i städer genom musiken. Nu gör vi ett helt avsnitt om städer och musik och till vår hjälp har vi vinylkyrkogårdens väktare Tommie Jönsson, alias DJ 50 Spänn.Att se på plats och musik handlar inte om att reducerar musik till en denna plats, att fästa den vid någon sorts geografisk linje, men att tillåta sig att ta del av den estetiska, kulturella ekonomiska och politiska geografin som finns i musiken. Dolda gränser och gränsövergångar, politiska skiften och ekonomiska förändringar kan bli synliga i musiken. Gatorna får en ny dimension.Vi tog denna tanke med oss till Detroit-technon som började skapas av bilarbetarnas barnbarn, de som blev kvar i det öde landskapet när de multinationella företagen lämnat. Och ställer frågan: Om man gillar ljudet av den där staden, gillar musiken, måste man också vilja resa dit? Eller vill man leva kvar med sin bild som musiken ger en?Och en annan fråga: Hur låter Göteborg. Vi tar oss till Göteborg i mitten av 1990-talet och försöket förstå varför det uppstod ett helt eget sound där just då: Honey is cool, Souls, Broder Daniel, Silverbullit. Samt: Kan platser väckas till liv av musik? Platser som igen sett förut. 1978 gav Brian Eno ut Music for airports och plötsligt låg de där, ödesmättade i dödens närhet, mörka och lätta samtidigt. Han kallade det ambient music, musik som skulle omge en och med det förebådade han en rörelse som föddes nästan samtidigt som Music for Airports, Walkman-kulturen, den som skulle leva vidare i Ipod- och Iphone-kulturen. Musiken som en ständigt närvarande individuell infrastruktur som underlättar för stadens ekonomi och får dess rörelser att fungera.Hip hopen väckte nya platser till liv när den föddes, också den där på 1970-talet, i den märkliga brytningstiden mellan den moderna staden och något annat, bortanför oljekrisen. En stad som förlorat sig själv i det moderna och generella började leta efter det lokala. Hip hopen skulle komma att bli besatt av bestämda geografier och är – på samma sätt som en gång folkmusiken – den genre som mer än någon annan format helt egna subgenre ner på stadsdels och postnummernivå.Tack till Klas Ekman