Människan är inte ensam i städerna. Det finns en djurens kulturhistoria och där spelar urbanisering och stadstillväxt en avgörande roll. Det ”vilda” är något förhandlingsbart och djuren är ofta lika anpassningsbara som människor.

Vi undersöker gränssnittet mellan människa, djur och stadsmiljö genom en mikrosociologisk studie av hundpromenaden. Därefter ser vi vad som hände med hästen - modernitetens kanske mest marginaliserade varelse - för vars skull planering, arkitektur och ekonomi genomsyrade samhället, fram till förbränningsmotorn lösgjorde hästens intima band med människans vardag.

Slutligen går vi på zoo och försöker kika in i den bur som successivt försvann under 1900-talet. Vi frågar oss: varför skäms vi fortfarande? Är det för att vi inte kommer undan insikten att den ekologiska teatern är ett övergrepp? Och går det att planera för ett annat förhållande mellan djur och människa nu när naturens alla former har vänt tillbaka med full kraft in i våra tidigare så antropocentriska – människocentrerade – samhällen?