I arkitekten Victor Hortas jugendvaruhus i Bryssel ligger The Comic Strip Museum - Serietidningsmuséet. Bryssel är en stad som är serier. Under de stadsvandringar med serietema som muséet anordnar möter man seriefigurer som muralmålningar och statyer. Och flera av serierna utspelar sig också i just Victor Hortas varuhus. Det är en kultur där två världar – den verkliga och den tecknade – ständigt flyter samman.Få medium lämpar sig så väl för att bygga världar och föreställa sig nya - annorlunda, dystopiska, utopiska – som serietecknandet. Till skillnad från filmen är det läsaren som bestämmer hastigheten, och till skillnad från litteraturen har man bilder till sin hjälp.Det tidiga serietecknandet var ett parisiskt fenomen som dyker upp efter den franska revolutionen. Ett upplysningsredskap. Ett sätt att dra det nya samhällslivet ut i ljuset med satiren och karikatyren. En stad där det smutsiga, överdriften, hopplösheten, det monstruösa skulle visas upp i "berättelser utan ord". Stadens motsägelser – dröm och mardröm, de groteska ansiktena, dess ironi och våldsamhet, det farsartade och det flytande, gjorde att Baudelaire definierade den tecknade karikatyren som det moderna livets främsta konstform. I det Paris som blev platsen för ett terrordåd riktat mot just seriekulturen, skotten på Charlie Hebdo-redaktionen. Vi följer spåren av en kultur som tvingat stadsbor att se sig själva i den skeva skrattspegeln, från Will Eisners storstadspantomimer från arbetarklassens Bronx till de svenska nutida samtidssatirerna, fulla av självhat och ängslig individualism. Men också superhjälteserierna speglar den stad de utspelar sig i. Gotham 1950 är ett annat Gotham än 1970 – en nedgången spegel av New york – och ännu ett annat under 1990-talets businesskultur där de dunkla gränderna ersätts av stålblanka skyskrapor och jokrar som bär på terror. Vi har rest i det rutnät som är seriernas, som så ofta spränger alla ramarna för den moderna stadens bild och självbild.