I slutet av alla Europas vägar ligger Lissabon. Vi har som så många före oss rest dit med en idé om en vit stad som balanserar på kanten av havet, av Europa.Men det Lissabon som mötte oss var en stad som de senaste tjugo åren blivit Europas näst mest suburbaniserade stad, bara Aten har lyckats bygga fler förorter. Den ekonomiska tillväxten  skapade en byggboom i det som en gång var landsbygd, samtidigt som stadskärnan lämnades i fritt förfall. Tills allt kraschade.Det Lissabon vi besöker är en stad mitt i den värsta europeiska krisen sedan 1930-talet. Övergivna hus i nybyggda förorter och rusande hyror i stadens historiska kärnan. Vi hittar spår av lokalt engagemang, stadsodling och ett aktivt civilsamhälle, på gator och ödetomter i Lissabon. Men utanför stadsmuren står Europeiska centralbanken och kräver ekonomiska åtgärder. 1755 drabbades Lissabon av en enorm jordbävning som ödelade stora delar av staden och dödade en fjärdedel av stadens invånare. Lissabon reste sig och blev en av upplysningstidens mest lysande städer.Vad blir svaret efter den här krisen? Vi kom till ett Lissabon vid ett vägskäl. Följ med du också.