Vi kommer till Malmö. Det är 1973 och staden är en socialdemokratisk supernova. Kockums bockkran var hög som Cheopspyramiden och Bob Houghton hade vinterregn i sitt långa hår när han anlände med flygbåten från Köpenhamn för att ta över fotbollslaget Malmö FF och genomföra ett systemskifte i svensk fotboll. Arbetarkvarteren kring Lugnet var rivna, Caroli city nyligen uppfört och spårvagnarna lades ned. En epok var fulländad, och gick därför under. För är inte förändringen socialdemokratins livsluft?Vi tog en politisk promenad i Malmö och sökte efter den socialdemokratiska stadens berättelse och verklighet. En sossestad som älskade att hata de täta klasskillnaderna. Kloss i kloss ligger stadsdelarna, främmande för varandra, beroende av varandra. Från Solidar till Domus, från småbutikerna till det himmelsblå höghuset Kronprinsen, från Augustenborg till Västra Hamnen löper en historia om socialdemokratisk stadsförändring, ibland traditionellt solidarisk, ibland innovativt uteslutande. Och i stadens hjärta brottas Malmö FF med samman fråga: Vad är fotbollens syfte? Vad är samhällets syfte? Att vara bäst till vilket pris som helst - eller att skänka mening, och kanske glädje, åt så många som möjligt?