Kontrasterna kunde knappast vara starkare: Vi reser tåg genom en avfolkad skogsbygd i Sverige, men anländer strax till en av världens rikaste städer och möts av en skyskrapslinje som prövar ett nytt tecken – ett nordiskt Dubai?För Oslo är annorlunda, välmående och rik. Akerselva delar fortfarande staden, men inte mellan borgare och arbetare som det var en gång, utan snarare som urmodern till en samtida delningslinje: mellan inre by och drabantstad, mellan de som gjorde lyckade bostadsklipp och de trångbodda, mellan generationer, mellan de som är uppkopplade mot stadens överflöd och de som inte är det.Gamla Kristiania var den kanske minst reglerade av Europas huvudstäder under sent 1800-tal. Staden har vuxit stycke för stycke, varteftersom mark har sålts och planlagts. Det har skapat olika stadsdelsmiljöer, varierade och färgstarka. Men i dag finns det röster som menar att Oslo är präglad av ”zombie-urbanism”; att stadsutvecklingen inte längre har några lokala rötter utan är ett urbant system tömt på vanligt liv, uppbyggt snarare utifrån global konkurrens med andra städer och regioner i världen.Oslo är huvudstad i det åttonde största oljeexportlandet i världen. Möjligheterna att framstå som en prålig Gulf-stat mitt i ett krisdrabbat Europa finns där. Men det politiska etablissemanget och forskare fruktar varje steg mot en sådan utveckling. Istället samlas rikedomar på hög, i en förpackning som inte får brytas, även om välståndet sipprar in i alla porer av samhället - i fastighetsmarknaden, i det allmänna kostnadsläget. En Big Mac är 63 procent dyrare i Oslo än i London.  Vi reste till en stad som ännu klär sig om en socialdemokratisk välfärdsstad, men kläderna sitter inte riktig som de ska. I Holtens förtätas villakvarteren, i Grønland försöker andra generationens invandrare att behålla sina farbröders butiker, i de gamla industrilokalerna huserar designcenter, konsthögskola och saluhallar, det äts hantverkskorv och rawfood. Men på nybyggda Tjuvholmen rusar en ljusskygg överklass ned med sina bilar i underjordiska garage för att sedan knappt synas bakom lyxlägenheternas fasader.Oslo håller glasägget i sin hand. Så transparent och demokratisk, och samtidigt så bräcklig i sin felfrihet.  Tack till Ingerid Helsing Almaas, Arkitektur NEinar Bjarki Malmquist, Arkitektur NJan Eivind Myhre, Oslo universitetUrban Lundberg, Stockholms universitetMer läsning:Tone Huss. Tøyengata – ett nyrikt stykke NorgeJohan Borgen. Lillelord.