Sundsvalls märkliga stenstad, mellan de två bergen, är resultatet av unika omständigheter: Under 1800-talet hade det samlats stora förmögenheter i staden, träbaronerna hade hämtat skog i södra Norrlands inland och förädlat den i Sundsvall. Fyrtio sågverk växte upp utmed Selångersån. När Sundsvall sedan brann 1888 fanns det så mycket kapital att uppbyggnaden blev en uppvisning i exklusiv patriarkal nyrikedom. Sundsvall blev en stad som såg och kändes mycket större än vad den var. Den blev Norrlands huvudstad.Nu, 2014, är man befolkningsmässigt omsprungen av såväl Umeå som Gävle. Även handeln är snart större i kulturhuvudstaden Umeå. Självbilden är utmanad. Vi vandrar mellan sol och skugga och upp på det norra och det södra stadsberget och undrar om staden är en åldrad drake som blivit kraftlös med tiden eller en som kommer att resa sig igen?