Tel Aviv är Israels ekonomiska och kulturella centrum. En stad som värnar sitt rykte som tolerant, ung och partyglad. Staden är också en modernistisk dröm. Under mellankrigstiden strömmade unga judiska arkitekter till Tel Aviv undan förföljelse och förödelse i Europa. Patrick Geddes stadsplan från 1920-talet och bostadskuber med fluffig grönska i Bauhausstil bredde ut sig. En trädgårdsstad. En gigantisk förort till gamla Jaffa. Om Jerusalem var minnen och sten var Tel Aviv minnesförlust och snäckskal. Men efter 1948 blev Tel Aviv motvilligt en metropol, en smältdegel, i en stat som skulle återta ett nygammalt land. En stat som raserade det förflutna för att kunna börja på nytt. Där landsbygden betydde allt men arkitekturen desto mindre.Vi åkte till Tel Aviv och Jerusalem och fann hur ideologi, ockupation och religion gömmer sig under både Den Vita och Den Himmelska Staden. Och att stranden, som är ny varje morgon – och där allting startade för Tel Aviv år 1909 – aldrig är så oskuldsfull och öde som den kan verka.